ZIL-131-lastbilen vid första anblicken skiljer sig inte mycket från dussintals andra liknande fordon. Men i själva verket fanns det ganska många intressanta små saker i designen av denna modell, vars existens de flesta inte ens skulle gissa. Idag kommer vi att prata om det som inte är synligt för blotta ögat.
Tillverkningen av ZIL-131-lastbilar började redan 1966. Till en början skapades maskinen för Sovjetunionens väpnade styrkor, men hittade senare den bredaste tillämpningen i den nationella ekonomin. Den första intressanta egenskapen hos ZIL-131 var den plug-in framaxeln. Idag kommer en sådan sak att överraska få människor, men för 1966 var det ett riktigt genombrott. Ännu mer intressant är att det var möjligt att byta framaxeln med hjälp av en speciell vippströmbrytare placerad precis i hytten. Elektronik och pneumatik gjorde allt på egen hand med en knapptryckning.
Nästa intressanta inslag i ZIL-131 var närvaron av ett lås för två växlar: specifikt den andra och fjärde. Ett sådant system fanns inte på alla maskiner utan på de flesta. Behovet av ett transmissionslås var att förbättra säkerheten vid nedstigning av en lastbil nedför en brant sluttning. Funktionen var också användbar vid körning i terräng med svår terräng. Låset förhindrade godtycklig växling av önskad växel.
>>>>Idéer för livet | NOVATE.RU<<<<
En annan intressant funktion är en extra tändningslås. Ja, ZIL-131 hade två av dem på en gång! Den andra tändningslåset var ett backup-PC331-system, designat ifall den huvudsakliga elektroniska kommunikatören skulle börja misslyckas. PC331 kunde aktiveras direkt från sittbrunnen. Det var sant att det bara var tillåtet att använda det i riktigt nödsituationer. Saken är att principen för driften av den andra tändningslåset baserades på ett elektromagnetiskt relä. Summan av kardemumman är att dess användning på intet sätt var ofarlig för motorn.
I fortsättningen på ämnet, läs om vita bokstäver på en grön bakgrund: vad betyder skyltarna på lastbilarna.
En källa: https://novate.ru/blogs/021121/61030/