När du svetsar 2 delar är det viktigaste inte valet av ström och diameter på elektroderna, rengöring av ytan och inställning av nödvändiga luckor. Grunden för grunderna är att lära sig att se igenom masken skillnaden mellan metall och slagg. Allt annat är viktigt, men utan att förstå denna skillnad är det meningslöst.
Alla som började svetsa körtlar med en elektrod gick igenom detta steg. Du slår till elektroden, ljusbågen tänds. Det verkar som om du leder elektroden längs kanterna på delarna som ska svetsas, bakom spetsen på elektroden kokar allt och skummar.
Sedan slog han av slaggen med en hammare och det finns ingen kontinuerlig svetssöm. Metallen fastnade på en bit järn, sedan på en annan. Ibland finns det små områden som håller båda järnbitarna ihop, men det finns inte många sådana områden! Det är bara att vi fortfarande inte kan skilja mellan metall och slagg i denna eldiga plym som sträcker sig bakom elektroden. Vad ska vi alls se?
Här har vi två kanter som vi måste svetsa med en elektrod. När vi tände elektroden bildades en pool av smält metall mellan dessa kanter. Denna sjö ska tvätta, blöt metallens båda kanter samtidigt.
Men på ytan av eldsjön kommer det alltid att sitta slagg. Det täcker den här sjön, men inte helt. Det finns ett litet mellanrum mellan spetsen på elektroden och kanten på denna bubblande slagg. Det är i detta gap som vi ser den smälta metallen i själva svetsbassängen.
Slaggen följer så småningom elektrodens spets en rörlig, rörlig våg som helt täcker den smälta svetsmetallen.
Vår uppgift är att lära oss att se detta gap mellan slutet av den brinnande elektroden och slaggvågen, som är en remsa och är väldigt mobil. Vi ser alltså själva svetsbassängens metall i springan, och det är med denna metall som vi behöver blöta båda kanterna på körtlarna som ska svetsas.
När det visar sig att kanterna tydligt och medvetet blöts med flytande metall (båda kanterna samtidigt) längs hela längden svetsning, sedan efter kylning och borttagning av slaggen med en hammare, kommer vi att ha en normal söm, som höll de två järnbitarna ihop ett!